Den första tiden hemma
När du har fått hem kaninen så låt den i lugn och ro få bekanta sig med sin bur och sin nya miljö. Därefter kan du långsamt närma dig kaninen, som då får vara kvar i sin bur. Locka den till dig med lite mat eller kaningodis så den blir van vid din lukt.
Nästa steg är att försiktigt ta upp din kanin, tänk på att hålla ordentligt under bakbenen.
Ifall du inte är van vid att handskas med kaniner så sitt på golvet och håll kaninen i famnen, då behöver du inte vara rädd för att tappa den ifall den sprattlar.
Vänj kaninen tidigt med att bli upplyft och sitta i knäet, klappa den mycket och ofta så den vänjer sig vid beröring. Ge den gärna en godbit att äta på när du handskas med den så blir den fortare tam.
Har du fått en bra start med kaninen så har du en kär och trogen kompis för lång tid framöver.
Buren
Du måste ha bestämt dig för om du ska ha kaninen inne eller ute. Därefter väljer du vilken sorts bur du ska ha.
Ska man ha fler än en kanin i samma bur måste buren vara större än till en kanin. Det ska det vara en hona och en kastrerad hane som i så fall bor i hop. Med två honor eller två hanar blir risken för stor att de ska slåss och skada sig allvarligt.
Buren ska enligt Jordbruksverkets krav vara ett visst mått beroende på hur stor kaninen är. En dvärgkanin som Lejon och dvärgvädur (<3 kg) ska ha en bur som inte är mindre än 0,5 m². Men en bur kan aldrig bli för stor! Det är också krav på att buren ska innehålla en sitthylla.
Inneburen köper du bäst i djuraffären. Botten är av plast och överdelen av plastat galler. En lucka framtill på gallret och en större i taket är att föredra. Ferplast har bra och hållbara burar.
Uteburen måste stå upphöjd ½ meter från marken för att kyla inte ska tränga upp underifrån. Burens botten ska vara isolerad. Buren ska ha 3 täckta sidor och den 4:e av nät och en dörr. Den ska ha en isolerad bodel. En sitthylla ska kaninen också ha att hoppa upp på, den kan bestå av taket på bodelen eller en bräda i lagom höjd.
I buren strör du kutterspån som har en bra uppsugningsförmåga och ovanpå det halm.
Har du en långhårig kanin fastnar kutterspånet gärna i pälsen och då kan man lägga spånet enbart i toaletthörnan.
Använd inte tidningspapper eftersom trycksvärtan är giftig.
Rengör buren ofta så att kaninen har en fräsch miljö att vara i. Av allt för stark ammoniakdoft som kommer från urinen får kaninen snuva och rinnande näsa. Kaniner är renliga av sig och har ofta en speciell kiss- och bajshörna. Där kan man med fördel sätta en smådjurstoalett med kattsand kutterspån i som lätt kan tas ut och rengöras. Hela buren rengör du en gång i veckan eller så ofta det behövs.
Kaninen ska även ha en stadig skål till mat, en höhäck och en vattenflaska.
Mat
Kaninens mat ska huvudsakligen bestå av hö, vilket den ska ha fri tillgång till. Höet läggs med fördel i en höhäck som fästes på insidan av buren. Detta för att separera höet från halm och strö så det inte blir förorenat.
Pellets ges i lagom mängd beroende på hur mycket kaninen väger. Väger kaninen upp till 2 kg ger man den ca ¾ dl per dag.
Köp inte gnagarblandning som innehåller för mycket kolhydrater och för lite fibrer.
Granngården och Svenska Foder har bra sortiment. Jag själv använder Svenska Foders "Kanin och marsvinspellets".
Dessutom ska kaninen ha grönsaker, blad, grenar, bark och andra växter. Detta för att hålla magen i trim och även för att tänderna ska slitas ner eftersom de inte slutar växa. Ju mer fiberrik och svårsmält mat, desto bättre för kaninens mage.
Giftigt att äta
Många växter är giftiga för kaniner. Exempel på några växter är; liljekonvalj, smörblomma, gullregn, potatisblast, tussilago, odört, violer, åkerfräken, syren, johannesört, björkris (på vintern), nyklippt gräs, belladonna, idegran, lupin, rabarberblad och ängssyra.
Vatten
Kaninen ska ha nytt vatten minst en gång om dagen. Är det köldgrader ute ska kaninen ha uppvärmt vatten 2 gånger om dagen.
Pälsen
Att kamma och borsta kaninen är bra. Dels för att få pälsen ren och fin, speciellt om det är en långhårig kanin, men även för att få kaninen mera tam. Kamningen stimulerar även blodcirkulationen.
Använd en gles kam till Lejonkaninens man, en tätare kam, mjuk borste eller karda till övriga pälsen. Nagelborste, ryktsten eller galltvål är bra för att ta bort det gula på kaninens tassar.
Klorna
Det är viktigt att klippa kaninens klor. De sliter inte klorna på samma sätt som de vilda kaninerna gör när de gräver sina hålor i det fria.
Kaninens klo består av en levande del som kallas pulpan och en död del som är själva nageln/klon. Pulpan kan man se som en ljusrosa oval del längst in mot tassen.
Använd en klotång avsedd för kanin och marsvin när du ska klippa.
Du kan antingen lägga kaninen på ryggen eller sätta den i sittande läge i ditt knä. Var gärna 2 personer i början, en som håller kaninen och en som klipper. Klipp ca ½ cm ifrån pulpan. Det kan vara svårt att se, framför allt om kaninen har mörka klor. Lys med t ex en ficklampa mot klon för att bättre se vart pulpan är. Klipp hellre för ofta än för sällan, då vänjer kaninen sig och du ser också hur ofta just din kanin behöver klippas. Ungefär 1 gång i månaden är lagom, men det kan variera från kanin till kanin.
Skulle du klippa i pulpan, blöder det ganska mycket och länge, då är det bra att ha något blodstillande till hands. Det kan man köpa i djuraffären eller på apoteket.
Könsmognad, kastrering och dräktighet
Kaninhonan blir könsmogen vid 3-9 månaders och hanen vid 3-10 månaders ålder. Det är inte ovanligt att hanen i samband med könsmognaden blir aggressiv och att honan blir aggressiv när hon brunstar.
Kastrering av båda könen görs så snart tecken på könsmognad uppvisas, oftast vid 4-5 månaders ålder.
Honan ska inte paras innan hon är 6-8 månader gammal men hon behöver ha sin första kull innan hon är 1 år.
Dräktigheten varar i medeltal 31-32 dagar och kullen innehåller oftast mellan 4-10 ungar. Ungarna bör inte skiljas från mamman innan de är 7-8 veckor gamla.
En kanin lever i allmänhet i 6-8 år.
Vaccination och avmaskning
Det finns två dödliga virussjukdomar som kan drabba kaniner. Den ena är Myxomatos (kaninpest) och den andra är RVHD (kaningulsot). Det finns ingen behandling mot sjukdomarna och förloppet är relativt hastigt. Sjukdomarna förekommer framför allt i södra Sverige och på Gotland, så bor man där är det lämpligt att vaccinera sin kanin.
Mot Myxomatos kan kaninen vaccineras vid 6 v. ålder. Om mamman till kaninen har skydd mot RVHD så behöver inte ungen vaccineras förrän vid tidigast 12 v. ålder.
Avmaska med ex Axilur, som är ett avmaskningsmedel som finns att köpa på Apoteket, vid konstaterad smitta.
Försäkring
Det kan vara bra att försäkra sin kanin. Skulle man bli tvungen att uppsöka veterinär så kan det annars bli en dyr historia. Agria försäkrar smådjur.
Att lyfta kaninen
När du ska lyfta kaninen ur buren kan det vara svårt att få tag i den ordentligt. Då kan du lyfta den i nackskinnet och så fort som möjligt sätta den andra handen under bakdelen på kaninen så den får bra stöd. Kaninen har skör ryggrad som lätt kan gå av om den får hänga fritt och sprattla med bakbenen.
Sprattlar den så håll den tätt intill dig tills den slutat. Kaniner gillar inte höga höjder.
Motion
Det är viktigt att kaninen får komma ut och röra på sig en stund varje dag. Den behöver skutta omkring för att stärka sin muskulatur och för att inte bli överviktig. Antingen kan man låta kaninen gå fritt i hemmet eller använda en kaninsele för att promenera utomhus. Låt kaninen då själv få bestämma takten.